Namn: Mikaros
Född: 1992
Ras: Arabiskt fullblod
Mankhöjd: ca 147 cm
Far: Carribean
Mor: Shee-Dara
Färg/tecken: Fux, Bläs och fyra strumpor
Kön: Valack

Mikaros har varit min nu sen 2003.
Jag hade alltid önskat mig en egen häst, jag hade två andra redan men som liten ville jag ha så många hästar som bara var möjligt. Han skulle helst vara fux med fyra strumpor och bläs (!!). En dag så kommer mamma in på mitt rum och säger att vi ska åka och kolla på en ny häst. Så vi satte oss i bilen och iväg till orten Högsäter som bara ligger en mil bort. När vi kommer fram till stallet där han stog så ser jag den häst jag så länge drömt om. Jag föll pladask för denna lilla ponnyn, kärlek vid första ögonkastet.
Jag prövred honom och det var inget snack om saken, jag skulle ha honom!
Vi bestämde att jag skulle komma några dagar i veckan eftersom han tydligen var en mycket speciell herre. Jag kom dit några gånger och sen skulle jag till Turkiet i en vecka. När jag kom hem så bestämde vi oss för att köpa honom och de dåvarande ägarna körde hem honom till oss.
De dåvarande ägarna ville att jag skulle ha honom på prov i en vecka innan jag bestämde mig helt och hållet. Den veckan var den värsta i mitt liv. Den häst som jag så länge drömt om var rena plågan. Jag var väldigt nära på att lämna tillbaka honom och mamma ringde ägaren. Hon tyckte att hon skulle komma och hjälpa mig en dag och se hur han verkade, för hon ville väldigt gärna att jag skulle ha honom.
Vi kände ägaren sen innan, så det var bara att ringa henne om det var något.
Hon kom hem till oss och hon höll på länge med Mikaros på gärdet utanför vårat hus. Sen när han lugnat ner sig så fick jag testa, han var horsemanship tränad så hon övade mycket med det.
Sen bestämde vi att jag skulle testa några dagar till och då bestämde jag mig för att behålla honom.
Nu har jag haft honom 7 år och jag ångrar inte ett ändå år. Visst, det har varit mycket problem men det är inget jag ångrar, han är den som gjort mig till den jag är inom hästvärlden.
Hade det inte varit för han så hade jag förmodligen slutat med ridningen.
Trots att han börjar bli lite till åren så har han fortfarande samma energi och samma livsglädje som när jag köpte honom.
Han blev kastrerad sent, 7 års ålder. Så han har fortfarande hingstbeteendet kvar.
Blanda det beteendet med socker och havre så har du en häst som du inte kan hantera. Det går inte att nå honom. Så jag har nu börjat ge honom mat helt utan socker och nu är han en helt annan häst.
Han har många gånger skadat mig svårt. Han har sparkat mig i magen, galopperade över mig när jag hade ramlat av och han har krossat min muskel i armen, uppe vid axeln genom att bita mig.
Många har sagt till mig att ta bort honom, han e dum i huvudet.
Men icke sa nicke, han behåller jag!