...
Idag såg jag på ett program som heter Momma's boys, vilket ni med all sannolikhet har hört talas om.
Det var en tjej som va med som verkligen inte va som de andra tjejerna, hon verkade så himla snäll och hon ville ingen ont.
Hon gav upp sin plats hos en av killarna för hon tyckte att det fanns andra tjejer som förtjänade platsen bättre.
Jag tror att hon inte trodde på vad alla andra sa, att hon va en underbar tjej mm..
Jag tyckte så synd om henne för hon hade så himla dåligt sjävförtroende och va för snäll och hon tänkte på alla andra före sig själv.
Av någon anledning känner jag igen mig själv i henne..
Jag har sjukt dåligt självförtroende och litar verkligen inte på någon..
Kommer det fram någon och snackar med mig undrar jag alltid "Varför snackar du med mig? är det för att du vill eller är det för att du driver?"
Det kan va vissa ord eller hur nån formulerar en mening som kan få mig att inte lita på personen, jag vet det är sjukt och jag hatar mig själv för det..
Jag kan va jättebra vän med någon men ända ha svårt att lita på personen just för det att personen sagt något eller gjort något som gjort att jag tagit åt mig..
En till grej hos henne som jag känner igen mig i är att i ett avsnitt berättade hon att hon hade svårt att hitta killar.. Och att hon bara struntat i dom men att hon va redo att känna vad kärlek verkligen innebar..
Jag e sån att om jag hittar en jättesnäll kille som jag verkligen kan prata med så blir jag jätteglad och svävar på moln..
Men om jag sen märker att han börjar gilla mig så drar jag mig undan direkt och slutar nästan prata helt med honom för jag är rädd..
Jag är rädd för att bli sårad.. Jag vet inte hur jag skulle hantera det om det hände..
Nu ska jag gå en lång promenad i regnet för att komma på andra tankar.. annars är det kört..
Nu blev det ännu ett inlägg som handlar om att jag inte litar på folk... förlåt..
hejdå
Megan i Momma's boys.
Det var en tjej som va med som verkligen inte va som de andra tjejerna, hon verkade så himla snäll och hon ville ingen ont.
Hon gav upp sin plats hos en av killarna för hon tyckte att det fanns andra tjejer som förtjänade platsen bättre.
Jag tror att hon inte trodde på vad alla andra sa, att hon va en underbar tjej mm..
Jag tyckte så synd om henne för hon hade så himla dåligt sjävförtroende och va för snäll och hon tänkte på alla andra före sig själv.
Av någon anledning känner jag igen mig själv i henne..
Jag har sjukt dåligt självförtroende och litar verkligen inte på någon..
Kommer det fram någon och snackar med mig undrar jag alltid "Varför snackar du med mig? är det för att du vill eller är det för att du driver?"
Det kan va vissa ord eller hur nån formulerar en mening som kan få mig att inte lita på personen, jag vet det är sjukt och jag hatar mig själv för det..
Jag kan va jättebra vän med någon men ända ha svårt att lita på personen just för det att personen sagt något eller gjort något som gjort att jag tagit åt mig..
En till grej hos henne som jag känner igen mig i är att i ett avsnitt berättade hon att hon hade svårt att hitta killar.. Och att hon bara struntat i dom men att hon va redo att känna vad kärlek verkligen innebar..
Jag e sån att om jag hittar en jättesnäll kille som jag verkligen kan prata med så blir jag jätteglad och svävar på moln..
Men om jag sen märker att han börjar gilla mig så drar jag mig undan direkt och slutar nästan prata helt med honom för jag är rädd..
Jag är rädd för att bli sårad.. Jag vet inte hur jag skulle hantera det om det hände..
Nu ska jag gå en lång promenad i regnet för att komma på andra tankar.. annars är det kört..
Nu blev det ännu ett inlägg som handlar om att jag inte litar på folk... förlåt..
hejdå
Megan i Momma's boys.
Kommentarer
Trackback
