orkar inte mer
Jag får skulden när min 14 åriga bror super mitt på dagen och han kallar mig horjävel och äckelfitta dagligen. Det får jag stå ut med och jag får inte visa att jag faktiskt tar åt mig för då blir det hundra gånger värre.
Idag efter mormors kalas så gick vi och köpte thaimat och tog med det hem, och efter många om och men fick vi också med oss mange hem, som luktade sprit långa vägar.. Klockan va då 5.
Sen när vi kommer hem och sätter oss vid matbordet så blir det såklart bråk igen och jag fick skulden.
Sen kallar mange mig för äckelfitta, horjävel etc.
Jag blev då förbannad och käftade emot och då började han kasta saker på mig, tex en grind som vi har ståendes för att hålla hunden från vardagsrummet.
Sen sticker han ut igen och mamma säger "tack så jävla mycket"..
Känner mig inte så jätteuppskattad här hemma... känner mig väl inte uppskattad nånstans egentligen..
Känns som att folk hör av sig till mig endast för egen vinnings skull...
Mycket få personer som hör av sig för att fråga om jag vill följa med nånstans eller bara frågar hur jag mår.
Eller när det är fest.. och jag blir ganska taggad och tycker det ska bli kul att någon för en gångs skull har frågat om jag vill med.. Och sen får höra "ska du dit eller?.. aa men hör av dig om du hittar nån att åka med då för vi ska höra med ...", Då undrar jag om dom verkligen vill ha med mig eller bara frågade för att.. Eller "ska vi träffas?.. bra få köper du cigg till mig"
Jag gråter när jag skriver detta inlägget..jag gråter så tröjan är blöt.. Jag har gråtit mig till söms så många nätter i rad nu. Brukar ändå va den som är ganska stark och kan hålla det inombords.. men nu går det inte längre.
Jag vill att alla som ser mig som sin vän läser igenom detta noga och tänker efter om ni verkligen är min vän eller om ni bara hör av er när ni behöver nåt från mig. Sen när ni tänkt klart och fortfarande ser dig själv som min vän och inte bara för egen vinnings skull, så skickar ni ett sms eller kommenterar detta inlägg (skriv då ditt namn) och berättar det för mig. Då vet jag att de som inte hör av sig är bara vän med mig för att jag har nåt dom vill ha..
tack...
Jag förstår att det är jobbigt Lelle, men även fast det va länge sen vi umgicks, så ska du veta att jag tycker att du är en väldigt snäll och rolig person att umgås med och jag saknar tiden på högstadiet .. Jag är kanske inte rätt person att skriva det här, men vill du prata eller bara umgås, så får du höra av dig... Det kommer nog bli bra tillslut ska du se..
<3! be strong
ge inte upp allt löser sig i slut ändan efter mörker kommer sol lovar dig=)))))
Älskade kirpan. Jag vill verkligen att du ska veta att du betyder mycket för mig och jag är verkligen ledsen att det här ska behöva hända dig. Men jag tror att allt kommer att lösa sig på ett eller annat sätt. Jag hoppas du vet att du kan komma till mig om det är något, jag vill finnas där för dig.
älskade vännen <3
Kirpan, jag vill vara din vän. Det är svårt och så, eftersom vi inte umgås mer än i skolan. Men när vi väl träffas i skolan är det hur kul som helst och du är verkligen en jättesnäll och härlig person.
Jag hatar att detta händer dig, för du förtjänar så jävla mycket bättre! ;o
Känns så.. jag vet inte. jag kan inte göra något åt det som händer :/
Men jag finns i alla fall här!
linnéa älskade vän, ja finns dygnet runt för dig, du är underbar, och ja älskar dig som vän, kanske inte alltid visar det så, hoppas allt löser sig :-( älskardig underbara vän <3
skaffa jobb o egen lägenhet, o nya vänner?
Usch gumman då, finns för dig <3
vi får ta och göra något åt den där mange, jag försöker verkligen banka vett i han men han fattar ju inte..
jag såg inte detta inlägg förräns nu.. men jag vet att du är stark linnéa, och med all hjälp du kan och är villig att få av dina vänner, så klarar du dig genom det här. och jag hoppas du vet, men jag vill ändå bekräfta det genom en kommentar, att jag finns som stöd, vän eller bara någon att krama om. vad det än är eller vad det än rör, så är jag inte längre än ett telefonsamtal bort ♥
Hej Linnea.
Jag har varit, och känner ibland att jag fortfarande hamnar i samma situation som du skrivit om här ovan.
Det är ett helvete med vänner, som egentligen inte kan kallas vänner.
Frågan du måste ställa dig är, vilka är egentligen dina vänner? Vilka ringer dig, utan att behöva få ut cigg. Vilka vill umgås med dig, kolla på film eller bara träffas och prata?
Vilka ringer dig när dom har problem? Det är en fråga om tillit, och vilka känner du att du kan ringa när du har problem?
Om en viss person ringer dig för att umgås, och sen framgår det att denna person hade med sig flertal andra personer som är det egentliga sällskapet, men ingen är 18 så du blir tvungen att köpa några paket cigg åt dom, så är denna person inte din vän.
Jag har läst en hel del av dina andra inlägg här på bloggen, men ej följt den aktivt tyvärr, då det verkar vara en trevlig tjej som skriver den.
Har sett några få av dina olika designer på sidan, och jag måste säga att du är riktigt duktig på design.
Numera ska allt vara så kladdigt med färger och liknande. Du gör en riktigt fin och stilren blogg, med färger och bilder så simpla, simpelt redigerade men samtidigt så sjukt snygga.
Det känns som jag håller på att skriva en bok, så det får bli ett avslut här.
Ha det bra, och håll ut.
Sortera dina vänner, och ta vara på de riktiga vännerna.
Mvh
A
Hej Linnea!
Vi e ju inte direkt vänner eller så men ville bara säga att jag hoppas att det löser sig. Kämpa på, jag tycker ändå att du är stark. Och din mamma har ingen rätt att säga sådana saker! Se till att ta ett snack även med henne och om hennes inställning? Tänkte att du kanske skulle uppskatta lite stöd även om vi inte är nära ;)
om man ska se på inläggen så har du några fina vänner! :) finns här! <3
